Jag funderade häromdagen på varför vi människor har ett sådant sug efter att bli underhållna. Vad exakt är det som gör underhållning så.. Ja underhållande? Jag började med att se efter långt bak i historien där jag landade i den äldsta formen av underhållning; att berätta en historia kring lägerelden. På den tiden var det […]
Jag började med att se efter långt bak i historien där jag landade i den äldsta formen av underhållning; att berätta en historia kring lägerelden. På den tiden var det kritiskt att dela med sig av information rörande Var hittar man mat? Hur gör man upp eld? Var är fienden? Vad händer om jag tar min grannes mat? Att man till och med spenderade många timmar på att hugga ut teckningar i grottor för att dela med sig av information till andra förbipasserande.
Det visar sig att vi människor har en urminnes koppling till berättelser. Så till den grad att evolutionen har utrustat oss med en speciell berättelseprocessor. Det är helt enkelt så vi kommunicerar dagligen. Vissa är bättre på det än andra. För majoriteten är det svårt att komma ihåg enkla sifferkombinationer som t.ex. ett telefonnummer. men att komma ihåg intrikata detaljer i en längre berättelser är inga problem.
Det får mig att tänka på minnesmästare Jonas von Essen som nyligen vann Talang 2018 för sina minneskonster med siffror. Hans teknik är just den: han kopplar siffrorna till en berättelse i sitt huvud. Därför är det ”enkelt” för honom att återberätta berättelsen i huvudet och på det sättet få fram rätt siffror.
Men vad händer då i hjärnan när vi lyssnar eller ser på en berättelse. Det man kan säga är att en bra berättelse är lite som att ta droger.
När något i vår omgivning kräver uppmärksamhet, vi är utsatta för fara eller oro produceras kortisol i hjärnan. Kortisol hjälper oss att hålla oss aktiva och uppmärksamma. Detta gäller då även när du är fokuserad på en berättelse. Det är detta marknadsförare jobbar med för att skapa ”awareness”.
Näst på tur är dopamin som vi alla vet är starkt kopplat till hjärnans belöningssystem. Vi känner ett rus av upphetsning och välbehag. Detta kickar in när vi följer emotionella delar i berättelsen. Vilket gör att vi suktar efter mer av detta och håller oss fortsatt uppmärksamma på berättelsen.
Sist men inte minst utsöndras oxytocin. Vad oxytocin gör är att öka den sociala tilliten och empati för andra. Den gör att vi identifierar oss med hjälten i berättelsen. När man tar ecstasy så blir det som en oxytocin-bomb. Go figure..
Inte konstigt att en hel söndag kan gå att sträcktitta en serie på Netflix. Eller att man pausar allt man gör när ICAs nya reklamfilm rullar ut i reklamblocket.
